Idag har det varit invägning i mitt vardagsrum, vilket innebär ännu en ny officiell start mot målvikten. Dessa måndagar... =) Vågen visade 65,1 kg men jag tror den ljuger. Jag känner mig större än någonsin och kläderna sitter tajtare än någonsin. Men nu ska det minsann bli andra bullar! Jag tänker såhär; 10 veckor är inte så lång tid och oavsett om jag går ner i vikt eller struntar i det, så kommer dessa 10 veckorna att passera. Då kan jag antingen vara nöjd eller fortsätta vara lite rund å trind. Jag väljer målet! =)

Jag var på spinning idag och såg som vanligt fram emot Madelenes killer-pass, men till min stora fasa så trippar Jenny in fem minuter innan passet och sätter sig på ledarcykeln. NEEEEEEJ!!!!!  Inte övertjecka skrika-peppa-klappahänder- Jenny. Hon tvingar alla till detta och jag gillar det INTE. Jag har medvetet lyckats undvika hennes pass och har hittills lyckats väldigt bra. En gång med hennes som instruktör räckte. Nu tycker jag ju inget illa om henne som person, men som instruktör, me no like! Varför måste man tvinga folka att gapa och skrika och klappa händerna? Det är ett spinning pass! Jag blev så irriterad att jag gick från passet 10 min innan det var slut....En stor del varför jag gjorde det berodde iof delvis på att cykeln inte gick att trampa på...men Jenny gjorde inte saken bättre!

Nåja...längst fram i spinning salen sitter det alltid en äldre dam, runt 50-55 år gamla och varje gång kan jag inte sluta att titta på henne. Hon är så fruktansvärt smal, alltså anorektisk. Hennes överarmar är lika tjocka som underarmarna, låren finns inte. När hon lutar sig fram över cykeln så finns ingen mage överhuvudtaget, bara en bröstkorg och höftben som sticker ut. Borde man inte som instruktör säga stopp...men det är klar, sånt är väl ganska svårt och känsligt. Men i alla fall, nu till saken. Hur länge ska man hålla på att banta? Jag fyller 29 år om några månader och har tyckt att jag varit tjock sedan 9 års ålder (fast jag egentligen inte var det. inte alls), den här kvinnan är runt 50. Varför kan man bara inte vara nöjd med sig själv och gilla läget? Är det så här det ska fortsätta? 30 år till av konstant bantande, att aldrig kunna njuta fullt ut av en pizza utan att få dåligt samvete efteråt? Jag vill inte ha det så. Jag antar att det sitter i huvudet men vore det inte helt underbart om man bara kunde hitta en sund balans mellan maten och träningen!