Så då var dagen som så många längtat efter äntligen här. Själv så tycker jag väl att det är lite väl mycket hysteri och förväntningar bland många människor. Tycker det bästa med julafton är att den snart är över. Det enda som är kul är att få vara här uppe och träffa mor och far igen, och självklart annan släkt.

Såg Kalle Anka förut. Vet egentligen inte varför. Man kan ju det där nu, men är det tradition så är det. När jag satt där i soffan önskade jag verkligen att SVT skulle ha varit lite wild and crazy. Tänk om Ferdinand plötsligt skulle bli allergisk mot hans kära blommor, eller om Långbens husvagn skulle ramla nerför stupet istället för att följa den där krokiga bergsvägen. Hade inte det gett lite spänning såhär i juletid?! OK, det kanske inte hade varit så happy, men shit vad förvånade 45% av Sveriges befolkning hade blivit.

Lite viktsnack då...Jag är väldigt orolig vikt situationen. Helt ärligt så kommer jag nog vara där jag började när jag väl är hemma. Känns inte som att jag gör något annat än äter. Det sjuka är att jag äter inte för att jag är hungrig, utan på grund av tristess. Jag ligger i soffan och ser på TV och ojdå så gott det hade varit med något mumsigt att tugga på. Så upp till skafferiet och ner i godispåsen. Väljer ut fem godbitar sedan tillbaka till soffan. Tio minuter senare så blir jag akut törstig, måste ha läsk! Så det är bara till att traska tillbaka till skafferiet...klunk, klunk, klunk. Soffan igen. Ytterligare 10 minuter passerar och det blir dags för ett nytt godis sug och hela proceduren upprepar sig. Jag har knappt rört mig alls på tre dagar, katastrof! Den enda motionen jag fått är promenaderna till och från skafferiet...ibland också till fruktskålen...Jag blir så trött på mig själv!!!